Vinskolan om rosévin
Dags för ett nytt avsnitt av Johans vinskola så här efter sommaren! För att hålla kvar vid sommar- och semesterkänslan handlar den om rosévin. Hur görs egentligen rosévin, kan det lagras och är det bättre kvalitet ju ljusare rosévinet är?
Rosévin kan göras på flera olika sätt. Den vanligaste metoden är att man gör vinet på blå druvor som får macerera tillsammans med skalen ett kortare tag efter pressning (vanligtvis bara ett par timmar) för att vinet ska få färg och lite av de strävare tanninerna som sitter i skalet. Skalen silas sedan bort, vilket gör att vinet inte blir ett rött vin utan endast får en ljusare rosa färgton. Den mest klassiska druvan att göra rosévin på är Grenache, men även druvor som Syrah, Cinsault, Merlot och Pinot Noir är vanliga, ofta i blandning med varandra.
En annan metod att göra rosévin på kallas saignée (”blödning” på franska), då man silar bort en del av druvmusten när man gör rött vin, för att få ett kraftigare rött vin med högre mängd skal i förhållande till mängden must. Den bortsilade musten, som består av jästa blå druvor som inte mognat tillräckligt för att bli ett rött vin, kan då användas för att göra rosévin. Nackdelen med denna variant är att druvorna har skördats när det passar bäst för det röda vinet, vilket oftast är för sent för att göra ett riktigt friskt och bra rosévin med hög syra. Ett vin med gamla anor som fortfarande tillverkas enligt denna metod är dock Bordeaux Clairet, som är ett kraftigt och mörkt rosévin (ibland beskrivet som “rosé på steroider”).
En tredje metod är att blanda rött och vitt vin, men detta är bara tillåtet i Champagne och i länder utanför Europa. En liten mängd rött vin, oftast Pinot Noir, blandas då med vitt vin för att göra rosébubbel.
Gemensamt för tillverkningen av rosévin är att vinet oftast jäser och lagras på tank och att jäsningen tar längre tid än vid rödvinstillverkning, för att få ett friskare och fruktigare vin. Många vinmakare skördar till och med druvorna på natten, för att bibehålla friskheten ytterligare. Rosévin buteljeras oftast ungt och är avsett att drickas som ett ungt, friskt och fruktigt vin. Men det finns roséviner som håller för att lagras, särskilt roséchampagne och sådana roséviner av hög kvalitet som lagrats på ekfat istället för på tank.
Färgen på vinet har dock ingen betydelse för kvaliteten, utan beror mer på vilken stil vinmakaren är ute efter eller vad som är tradition inom ett visst område. I Provence är t.ex. de flesta roséviner lätt ljusrosa, medan roséviner från Spanien oftast har en kraftigare rödare färgton. En mörkare rosé kan vara gjord på kraftigare druvor, som ger ett kraftigare rosévin, men färgen kan också bero på att vinet fått macerera med skalen lite längre.
Många dricker rosévin som en aperitif, men det passar också bra till många lättare maträtter, som t.ex. sallader, skaldjur och fisk. En del billigare roséviner kan vara väldigt söta, men de flesta roséviner av lite högre kvalitet är betydligt torrare och friskare, med en hög syra, och passar utmärkt att dricka till typiska sydfranska rätter, som t.ex. en Sallad Nicoise, grillade rätter med skaldjur som bläckfisk eller tonfisk.
Se hela vårt sortiment av roséviner här: Rosévin
